Vad kan orsaka det här. Oxidering? Det är det rimligaste jag kommer på. Alternativ två är bakterieväxt, det är inget kul alternativ men jag tror inte på det. Det ser ut mer som om luften gör något med krämen. Jag hade visserligen i lite antioxidant men det kanske inte räckte?

En innehållsförteckning skulle se ut så här (fast med svenska namn istället för INCI-termer)

Vatten, tistelolja, propylenglykol, MF-emulgator, VF-emulgator, skvalan, sheashör, E-vitaminer, fenoxyetanol, parabener.

Skvalanet har jag fått, men även om jag köpt det hade detta varit en urbillig kräm. Den totala råvarukostnaden för en liten burk om ca 30-35 gram är gissningsvis inte mer än 10 spänn, ens om råvarorna är köpta i ganska små mängder som därmed har högre kilo- och literpris. Själva burken kostar också ungefär en tia. Jag gillar den. Mina krämer brukar vara ganska kladdiga, och jag har inte brytt mig så mycket om den saken. Den här går fort och lätt in i huden, och den lätta konsistenten gör att man inte tar för mycket av den. En bättre kräm än det mesta man köper för upp till hundralappen för samma mängd.

Jag börjar misstänkta att krämer är det man faktiskt kan spara pengar genom att göra själv. Tensider och sånt är dyrt i inköp, men i krämer är första ingredienser efter vatten fett – och vanlig matolja duger bra. Vill jag göra en ännu billigare kräm ska jag ta oliv- eller rapsolja, men jag gillar att den här går fort in i huden så jag tar nog tistel även nästa gång.

Dessutom vill jag ju undersöka hur det går med färgen på nästa omgång tistelkräm. Jag kanske skulle förvara den i färgad burk, för att skydda mot ljus. Fast… jag vet inte. I färgad burk blir det nog väldigt svårt att se eventuell färgförändring? Kanske bättre sätta den i vitt glas och förvara burken i ett skåp? Två burkar, en i skåp och en framme i ljuset. Det är nog ingen dum idé.

Luggen är värsta problemet. Den flyger hit och dit, är ingen ordning på. Den behöver vara så här lång om den ska se vettig ut. En rimlig lugglängd når i utsträckt skick ner till munnen på mig, minst. (Vilket min barndoms frissor ALDRIG fattade. Hur de kunde låta bli att dra slutsatser av att luggen såg alldeles lagom ut innan de började klippa förstår jag inte. Kanske det faktum att de fönade ut luggen när de var färdiga spelade in. Men jag sade ju att jag aldrig torkar håret… det där gick på rutin, utan att blanda in alltför många hjärnceller. Trots allt tror jag inte frissor har färre sådana än vi andra.) Och så vill håret inte locka sig. Det funkar hyggligt en dag, men andra dagen är det ett stort burr.

En bra klippning skulle nog kunna åstadkomma en lugg som ligger lite bättre, tror jag. Okej, jag behöver säkert ha i någon gelé för att hålla styrsel på den, egentligen. Men jag har haft luggar som funkat mycket bättre än den gör nu – och den är inte för lång. Men den är såpass lång att jag kan dra den bakåt till den lilla knuten, eller vad jag nu samlar ihop håret i när jag inte orkar ha det hängande (läs: när det inte är tvättat samma dag, så det ändå inte samlar sig i snygga lockar om jag inte jobbar mycket mer med det än jag har lust med). Så det gör jag ibland.

Frisyren medför en oundviklig tillplattning. Inga lockar, förutom enstaka små slingor som tar sig lös – och de lägger sig sällan i lockar på snyggt sätt. Förmodligen borde jag ta lös ett par slingor vid tinningarna och blöta, efter att jag gjort min knut. Knut med ett par minikorkskruvar, det borde funka. Annars känns det som en stor ironi att jag står och faktiskt medvetet plattar till mitt hår. Inte med några tänger eller andra redskap, men ändå. Mitt hår vill ändå inte behålla några lockar till dagen efter tvätten. Det är som förgjort.

Jag går omkring så här i ett veckor. Sen tar jag fram mitt dyra favvobalsam som jag annars varit för snål för att använda. Där kom lockarna… jag har ju inte använt riktigt bra balsam på evigheter, jag kör slut på mina Nivea röd-burkar istället. Så vad förväntar jag mig egentligen.

Jag har att välja mellan något av de följande.

– Köpa dyrt balsam (MOP Extreme Moisture).
– Köpa dyr stylingprodukt (Curl Keeper).
– Använda någon billigare stylingprodukt – och tvätta håret varje dag. Hittills är det bara linfrögelén och Curl Keeper som funkat att låta sitta kvar i håret och bara fräscha upp med lite vatten på morgonen.
– Orka och hinna koka linfrögele.
– Orka och hinna experimentera fram ett riktigt bra hemgjort hårbalsam.
– Gå omkring med håret i knut alternativt i ett stort burr.

Jag tror det blir en hel del knut framöver. Får väl ta och experimentera med de där tinnlinglockarna.

Jag vet inte. Jag vet i alla fall att det inte är Lorraine Massey, som med sin bok Curly Girl satte igång balsamtvättarvågen (om det nu kan betraktas som en våg, än så länge får det nog ses som en subkultur, en strömning. Och gott så). Massey är den enda auktoritet som jag sett Annika, grundaren och ägaren av sajten lockig.se som sprider balsamtvättarevangeliet i Sverige, någonsin åberopa.

Jag trodde länge att balsammetoden i så gott som alla sina delar var baserade på Masseys bok. När jag upptäckte att folk på naturallycurly.com inte följde Balsammetodens teser trodde jag att Balsammetoden var det ”ursprungliga” konceptet, Masseys eget. Men när jag läste boken upptäckte jag att så inte var fallet. Den är utgångspunkten, javisst. Rätt många av balsammetodens etablerade sanningar beskrivs där, metoden att ”ploppa” håret för att undvika att handduktstorkandet drar ut lockarna till exempel. Men många andra av Balsammetodens sanningar finns inte där. Begreppet sistaschampo tillhör dem som inte gör det.

Lockig.se länkar inte till föregångare som t.ex. naturallycurly.com, och dess grad av inflytande på Annika är okänt. Fast jag hittade faktiskt dit via Annika, som besvarade någon trixig fråga genom att citera och länka dit. Hur stor del av hennes inspiration till hennes koncept ”balsammetoden” kommer från naturallycurly.com? Jag vet inte. Jag har inte hängt särskilt mycket på naturallycurly.com, men där verkade det vanligaste vara att stå ut under en ”ful period” tills silikoner och annat som inte går att balsamtvätta bort helt enkelt nötts bort. Sistaschampot är en ganska bra uppfinning, som onekligen förenklar. Kanske det är en mindre andel av befolkningen på naturallycurly.com som förespråkar detta koncept? Kanske det är Annikas eget? Vi lär inte få veta. Har hon inte hittills velat avslöja vilka delar av konceptet ”Balsammetoden” hon fått varifrån och vilka hon uppfunnit själv lär hon väl inte göra det framöver heller.

Så konceptet sistaschampo är bra. Jag skulle fortfarande råda den som vill börja balsamtvätta att börja med en sistatvätt, antingen som första sak att göra eller som första sak att ta till om det inte funkade med balsamtvätt rakt av. För egen del har jag funnit att det i de allra flesta fall där balsammetoden förespråkar en omgång sistaschampo räcker utmärkt med något av mina SLS-fria schampon men det beror säkert hur vilket SLS-fritt schampo man har, vad man råkat få i håret och hur slitet håret är. Jag påstår förvisso inte längre att jag följer Balsammetoden så jag gör som jag vill, och det här funkr för mig.

Så den flaska sistaschampo jag har används inte ofta, men någon gång tar den väl ändå slut – om inte annat blir flaskan så gammal att jag till slut inte längre vill använda den. Jag gillar mitt sistaschampo, som jag upplever som mindre uttorkande än ett par av de SLS-fria schampon jag provat – mer uttorkande än mitt MOP-schampo men väldigt mycket bättre än mycket annat jag använt. När jat behöver ett nytt sistaschampo. Vad gör jag då?

Mitt sistaschampo innehåller SLES och disodium cocoamphodiacetate, mer av den förstnämnda tensiden än den sistnämnda men annars i okända proportioner. När jag någon gång behöver ett nytt sistaschampo – - tror jag att jag helt enkelt tar mitt SLS-fria schampo och spetsar med 10% diskmedel. Låter det brutalt? Äsch, diskmedel består av tensider och oftast huvudsakligen SLS/SLES. Jag är övertygad om att det kommer att gå bra.

Den är inte lika god som Pukka Refresh, mitt godiste, fast smaken liknar lite. Himmelsteet är i lösvikt, det är bra. Jag har verkligen ingen lust att betala för tepåsar som både är dyrare och har sämre hållbarhet, och därmed oftare är smaklöst redan när man köper det. Fanns Pukka Refresh som löste så kanske jag skulle köpa. Jo, det skulle jag nog. Nu får det nog bli mer himmelste istället, bara butiken får in nytt.

Himmelsteet kommer från danska Urtekram (Har de örtteer? Tydligen!) och innehåller, enligt förpackningen

Marokkansk mynte, citronmelisse, padderokke, lakridsrod

Då ska vi se. Den mynta som är huvudingrediens benämnes förmodligen marockansk mynta även på svenska. Det rör sig om Mentha spicata var. crispa ‘Moroccan’ en variant av krusmynta.

Citronmeliss är en trevlig liten ört som man ibland kan köpa i kruka. Doftar och smakar citrus och grönt.

Padderokke visade sig vara fräken. Oj, gör man örtte på fräken? Är det verkligen gott? En del påstår det, tydligen. Det fanns rätt mycket fräken där vi hade sommarstugan när jag var liten. Växtens utseende känns inte som något som lockar till örtte, men…

Till slut lakritsrot.

Mynta och lakrits, det förklarar likheten med Pukka Refresh. Det är en bra kombination. Ren mynta är lite för skarp som te, tycker jag. Den behöver rundas av med något. Himmelsteet är friskare, myntigare och örtigare i smaken än godisteet, som det måste vara ordentliga mängder lakrits i. Kan man köpa lagom finfördelad lakritsrot till te? Förr i världen, när jag använde pepparmyntste mot mensvärk, tog jag i en smula kamomill för smakens skull. Mynta, kamomill och en smula lakritsrot. Kan det vara något?

– Jag ska inte köpa så många sorters frukt. Om jag har många sorters marmelad att koka har jag inte tillräckligt med tid och omsorg för att koka ihop var och en. Det känns helt enkelt lite, lite stressat. Som ett resultat av detta har de flesta av marmeladkoken fått någon typ av förtjockningstillsats, antingen pektin eller röd Melatin vilket är guarmjöl och karageenan. Det funkar, men konsistensen på marmeladen blir inte helt optimal med sådana småfuskiga metoder.

– Jag behöver inte köpa så exotiska citrusfrukter. De vanliga duger gott. Jag kan göra massor av experiment bara med att blanda dem i olika proportioner. De ovanliga citrusarna är dessutom onödigt dyra.

– Det är roligt att marmelada helt på en höft, men vill jag på sikt kunna upprepa marmeladen är det bra att ha mätt så man kan skriva upp hur mycket socker man tog till hur mycket frukt.

Min blodgrapemarmelad blev lite för söt. Den ska vara rätt söt, för att överrösta den tydliga beskan, men inte riktigt så här söt. Bäst blev blandningen på omkring 2/3 apelsin och 1/3 blodgrape. Kanske jag skulle testa ungefär 2 delar apelsin, 2 delar blodgrape och 1 del citron?

I februari när pomeranserna kommit är det dags för nästa marmeladomgång. Då borde det finnas bra blodapelsin också, mörkröda och saftiga. Ett kok pomerans, ett kok blodapelsin, ett med en blandning av blodapelsin pomerans och blodgrape… ett med citron och blodapelsin… och ett med citron och lime, och kanske lite apelsin.

Nej stopp. Det här är alldeles för många sorter. Hur ska jag kunna välja?

Jag borde nog köpa hem frukt till bara ett kok åt gången, eller möjligen två.

Avfettningsmedel för stenplattor och liknande som förorenats av exv oljespill.

Den är i och för sig ingen jättevanlig mattillsats, men det förekommer i vissa typer av smaksatta matoljor (dessa tillsatser! när ska konsumenterna lära sig köpa ren mat utan skit) och faktiskt också i te. Fatta att det är RENGÖRINGSMEDEL de satt i den lyxiga matoljan med citronsmak… och i ditt citronte. Och i ditt apelsinte. Och i Earl Grey. Vill de att du ska bli ren inifrån, eller nåt?

Alla dessa teer är smaksatta med eterisk olja från citrusfrukter – utmärkta lösningsmedel, som även används i rengöringsmedel. Och detta gör matjättarna utan att blinka! Man förfäras. I den pdf som hör till rengöringsprodukten här invid står det ”CAUTION: As a precautionary measure when working with STONESAVER products, protective clothing, gloves, boots, eye wear and respirators should be worn. Avoid contact with eyes. FIRST AID TREATMENT: If splashed in eyes or on skin, flush thoroughly with water.” Och detta förväntas vi äta.

Samma rengöringsmedel används i diverse hud- och hårprodukter, i bra mycket större skala än vad matindustrin gör. Kosmetikaföretagen är verkligen samvetslösa.

(Ja: inlägget är ironiskt. Jag kan förklara ironin, om det visar sig behövas.)

Modern Dove-förpackning. Det står att den innehåller fuktighetskräm ("moisturizing cream") men det där med 1/4 har de visst tagit bort ur marknadsföringen.

I mitt badrumsskåp har jag en gammal och en nyköpt Dove-tvål, två hårda kakor eller klossar som jag köpt som tvål. Men vad betyder det, ”tvål”?

Den ursprungliga och den kemiska betydelsen är den tvål som bildas när man blandar fett och lut (natriumhydroxid). Den andra betydelsen är produkter, i flytande eller fast form, som används för att rengöra huden. Liknande produkter avsedda för hår heter ”shampo”. I samtliga fall kan det kemiska innehållet vara klassisk tvål gjord på fett och lut eller någon mer modern, syntetisk typ av tensid.

De flesta fasta tvålar är tvål även i den kemiska/gammaldagsa betydelsen, men det finns undantag. Dove cream bar, numera omdöpt till Dove beauty cream bar, är en kombination av milda tensider och klassisk tvål som marknadsförs som tvål för ansiktet. (Den typen av marknadsföring ska man raskt ignorera. Produkter som rengör hud är produkter som rengör hud, vare sig mer eller mindre. Sen avgör man själv om produkt och pris passar ens hud, kropp eller händer – eller inte alls.)

Innehållsförteckningarna ser ut som följer.

Gammal Dove-tvål, Dove cream bar. Den har legat minst ett par år i mitt badrumsskåp och jag törs inte gissa hur gammal den är.

Sodium cocoyl isethonate, stearic acid, sodium tallowate, aqua, sodium isethonate, coconut acid, sodium stearate, cocamidopropyl betaine, parfum, sodium palm kernelate, sodium chloride, trisodium EDTA, zinc stearate, tetrasodium etidronate, CI 77891

Tensid, stearinsyra, förtvålad talg (jepp!), vatten, tensid, fettsyror från kokosolja, natriumstearat (förtvålad stearinsyra), tensid, parfym, förtvålad palmkärneolja, natriumklorid (koksalt), metallkelator (behövs vid hårt vatten), färgämne, en kelator till, färgämne.

I vad mån den förtvålade stearinsyran verkligen funkar som tvål vet jag inte riktigt. Det är en inte helt ovanlig ingrediens i stift av olika slag, som mest är till för att skapa stiftets konsistens. Här kanske den har dubbel funktion? Jag får väl testa att göra tvål på ren stearinsyra och se om den över huvud taget går att tvätta sig med. Men den förtvålade talgen är ju tvål, talgtvål. Större delen av tvålens tvättkraft torde dock bestå av den tensid som står som förstaingrediens. (Den förtvålade palmkärneoljan står såpass långt ner i innehållsförteckningen att den torde vara av mindre betydelse.)

Över till den nya Dove-tvålen, Dove beauty cream bar, inköpt förra månaden i en större Coop-butik.

Sodium lauroyl isethonate, stearic acid, sodium palmitate, aqua, lauric acid, sodium isethonate, sodium stearate, cocamidopropyl betaine, sodium palm kernelate, parfum, glycerin, sodium chloride, zinc oxide, citric acid, tetrasodium EDTA, tetrasodium etidronate, alumina, alpha-isomethyl ionone, benzyl alcohol, butylphenyl methylpropional, citronellol, coumarin, hexyl cinnamal, limonene, linalool, CI 77891

Bägge tvålarna har ett pH på 6, mätt med min tritest-remsa. Vad händer med talgtvålen när pH sjunker ner mot 6? Finns det faktiskt talgtvål i den gamla Dove-tvålen, eller har tvålen ”av-förtvålats” och blivit till rent fett igen?

Den nya tvålen har mycket fler doftämnen i innehållsförteckningen. Förmodligen betyder det att den gamla är såpass gammal att lagstiftningen om att redovisa vissa specificerade, särskilt allergiframkallande doftämnen på innehållsförteckningen inte börjat gälla när den tillverkades.

Vi tar och betar igenom den nya tvålens innehållsförteckning mer ordentligt.

– Sodium lauroyl isethonate. En tensid. Kan det heta natriumlauroylisetonat på svenska? När det står ”lauryl” betyder det att ämnet är framställt från fettsyran laurinsyra, men här står det lauroyl vilket tydligen betyder att en hydroxylgrupp försvunnit från fettsyran. Vad detta betyder för molekylens egenskaper är jag verkligen inte kemist nog att bedöma. Nåja, det är en mild tensid i alla fall.
– Stearic acid. Stearinsyra. Det är nog mest den som åsyftats när Dove marknadsförts med att den innehåller ”1/4 fuktighetskräm”. Jag betvivlar att stearinsyran kommer att finnas kvar på huden efter tvätt. Den tjänar nog mest till att göra tvålen hård.
– Sodium palmitate. Natriumpalmitat, det vill säga förtvålad palmitinsyra. Lite kortare fettsyra än i natriumstearatet, annars gäller ungefär samma logik – kan kanske funka som tvål, men ger förmodligen mer konsistens till tvålen.
– Aqua. Vatten. Va, är inte vattnet först i innehållsförteckningen? Såklart… det är ju en fast tvål, inte en flytande.
– Lauric acid. Laurinsyra. En kort fettsyra som framför allt finns i kokosolja.
– Sodium isethonate. En till mild tensid, mycket besläktad med den första.
– Sodium stearate. Natriumstearat, det vill säga förtvålad stearinsyra.
– Cocamidopropyl betaine. En mild tensid.
– Sodium palm kernelate. Förtvålad palmkärneolja.
– Parfum. Parfym.
– Glycerin. Glycerin, fuktbindare.
– Sodium chloride. Natriumklorid, alltså vanligt koksalt. Vad den gör i tvålen vet jag inte.
– Zinc oxide. Zinkoxid, färgämne (”zinkvitt”).
– Citric acid. Citronsyra, tillsatt för att sänka pH.
– Tetrasodium EDTA. Tetranatrium-EDTA. En kelator, som binder metalljoner. Gör så tvålen funkar bättre i hårt vatten.
– Tetrasodium etidronate. Verkar också vara en kelator.
– Alumina. Aluminiumoxid. Har förmodligen mest med tvålens utseende att göra, så den blir helt ogenomskinlig.
– Alpha-isomethyl ionone. Alfa-isometyl-jonon. Ett av de doftämnen som måste deklareras särskilt eftersom det är allergiframkallande.
– Benzyl alcohol. Benzylalkohol. Kan fungera som konserveringsmedel men är här förmodligen mest ett lösningsmedel – någon av de övriga ingående ingredienserna har levererats löst i bensylalkohol.
– Butylphenyl methylpropional. Lilial. Ett av de doftämnen som måste deklareras särskilt eftersom det är allergiframkallande.
– Citronellol. Heter samma på svenska. Ett av de doftämnen som måste deklareras särskilt eftersom det är allergiframkallande.
– Coumarin. Kumarin. Ett av de doftämnen som måste deklareras särskilt eftersom det är allergiframkallande.
– Hexyl cinnamal. Hexylkanelaldehyd. Ett av de doftämnen som måste deklareras särskilt eftersom det är allergiframkallande.
– Limonene. Limonen. Ett av de doftämnen som måste deklareras särskilt eftersom det är allergiframkallande.
– Linalool. Linalol. Ett av de doftämnen som måste deklareras särskilt eftersom det är allergiframkallande.
– CI 77891. Färgämne.

Från och med aluminiumoxiden alumina står ingredienserna i bokstavsordning. Gissningsvis betyder det att här når vi enprocentsgränsen. Efter den får tillverkaren nämligen lista ingredienserna i vilken ordning den vill.

Dove har alltså skippat talgen och gått över till att sätta i förtvålade fettsyror samt glycerin istället. Såvitt jag kan se är det den huvudsakliga skillnaden mellan min gamla tvål och min nya.

Jag gjorde ett försök att tvätta håret med Dove-tvålarna. I likhet med alla mina andra försök att tvätta håret med SLS-fria duschkrämer och annat tvålaktigt – förutom vanlig ”gammaldags” tvål, som är hemskt för mitt hår – var resultatet okej men inte bra. Inte SLS-gnissel, men inte heller mjuka lena hårstrån som glider fint på varandra. Jag tvättade halva huvudet med respektive tvål, men kunde inte upptäcka någon märkbar skillnad mellan dem.

De huvudsakliga tensiderna i bägge tvålarna är isetonater – om det nu heter så på svenska. Det är en grupp tensider som jag är mycket nyfiken på, främst till schampo. Om jag smälter ner en Dove-tvål och blandar i lite kvattar, ”kamma lätt”-ingredienser som gör så hårstråna inte trasslar ihop sig. Och lite mer glycerin. Och lite vegetabilisk olja. Då kanske jag kan få ett fint schampo? Det vore värt att testa i alla fall. Onekligen billigare än mitt dyra fina MOP-schampo.

Jag brukar som sagt göra en duschkräm inspirerad av Princess Potions variant. Eller brukar och brukar, jag har inte gjort mycket alls det senaste året… nå jag har gjort ett par omgångar i alla fall. Nu har jag en flaska av orginalet hemma också. Jämfört med den har jag brukat använda något mer tensid och mer glycerin för att öka det tämligen sparsamma löddret, men skillnaderna är små. Det här är ingen superlöddrig duschkräm, men den är mycket bra för torrisar. Princess Potion har alla sina recept uppe på nätet, inklusive den här duschkrämen – ett väldigt trevligt sätt att göra affärer, undrar om det lönar sig? Man kan ju hoppas.

Häromdagen testade jag att tvätta håret med den. Varför inte, liksom. Duschkräm och schampo är ju i princip samma sak. I det här fallet är duschkrämen dessutom förtjockad med samma guarmjöl som hårschampot – guarmjöl är i det här fallet inget rent frömjöl utan en utredande ”kvatt” framställd med guarkärnmjöl som bas. Innehållsförteckningen till Princess potions duschkräm ser ut så här

Aqua, Decyl Glucoside (and) Cocoamidopropyl Betaine, Brassica Napus Seed Oil, Apricot Kernel Oil (and) Polyglyceryl-6-Esters, Guar Hydroxy Propyltrimonium Chloride, glycerine, Perfume, Phenoxyethanol, Metylparaben, Ethylparaben and Propylparaben

och som jag kommenterat förut är basen densamma jämfört med schampot – det har visst utgått ur sortimentet nu, förresten.

Hur funkade duschkrämen i håret? De flesta vill säkert inte ha så mycket olja i ett schampo, men i mitt torra hår gör det ingen skada alls. Det är helt okej, rätt bra, men jag vill ha lite mer kvattar i schampo och jag tror jag tycker andra tensider är hetare än sockertensid. Hittills har jag inte fallit handlöst för något sockertensidschampo.

Den gör sig nog bäst som duschkräm, trots allt. Har jag inget vettigt schampo hemma och behöver schampotvätta visst kan jag ta till den här, men jag föredrar mina MOP-schampon.

Sockertensid har en inte helt behaglig doft, som behöver maskeras med smart doftsättning. Att bara fläska på med parfym funkar inte, doften måste täcka tensidlukten på ett smart sätt så den släcks ut. Här har Annika som tagit fram Princess Potions produkter använt pomeransolja, en ganska träig citrus. Liksom med citrondoft får man rengörande associationer av den. Om duschkrämen doftat viol, hade jag då undrat ”men rengör den här just särskilt bra, som är så tjock och återfettande?” Det är inte alls omöjligt. Det där med produktperception är ett lurigt område.

Min ekonomi tillåter för närvarande inte mer inköp av duschkrämer i 150-kronorsklassen. När den tar slut får jag vackert röra ihop eget eller använda något annat. Eftersom jag fortsätter basera mina duschkrämsexperiment på den här måste jag ju säga att jag definitivt tycker den är bra som duschkräm.

Sist gjorde jag med lime- och vaniljdoft, det blev inte dumt alls. Vad ska jag försöka med nästa gång. Kanske apelsin, kombinerat med vanilj och någon krydda? Fast huruvida det lyckas sminka över tensiddoften så där bra som i originalprodukten, det vete håken.

Här säger folk oftare ljusugnsbröd än tunnbröd. Riktigt vilken skillnaden mellan de två brödsorterna är finnas det visst olika åsikter om. Olika sorters mjöl, säger en del. Ljusugnsbröd kan vara något tjockare än tunnbröd, säger andra. Vi utomstående gör nog klokt att i allt väsentligt betrakta orden som synonymer.

Att jag aldrig varit med in i bagarstugan och sett på när det bakats tunnbröd. Nu är det för sent. Som barn rotade jag igenom kökslådorna och hittade diverse märkliga kavlar, randiga rutiga och små anordningar med tre parallella kavellrullar med metallpiggar på. Konstigheter, för mig som aldrig använt kavlar till annat än pepparkakor och möjligen en bulldeg. Letar man efter tunnbrödsbak på Youtube hittas de igen, alla tre sorterna. Den rutiga kaveln heter tydligen kruskavel på rikssvenska, men här heter det ”kakukavel” alltså en sådan kavel man gör brödkakor med. Den randiga betraktas som en ”vanlig brödkavel” – om den har något namn känner jag inte till det, vare sig på rikssvenska eller dialekt. Vad den lilla naggen med metallpiggar fästa på tre små rullar heter på rikssvenska vete katten. Bildgooglar jag på ”nagg” eller ”brödnagg” kommer bara helt andra föremål upp.

Vi tittar på youtubefilmerna och släktingen ger tunnbrödsbagaren godkänt: han kan baka ut tunnbröd. Det där är ett hantverk, onekligen. Säkert tar det många timmars träning innan man verkligen kan det.

Nu letar jag i lådorna efter kastrullunderlägg och hittar kavlarna. Där är kakukaveln, och där naggen – prydligt märkt med namn, så man inte ska råka blanda om grejerna i bakstugan. Förr i världen bakade man förstås hemma men idag har ingen mänska tillgång till egen bakugn, då får man vackert samsas med andra. Varför grejerna fick följa med till serviceboendet? Jadu. En dam är inte en dam utan sin näsduk, det är välkänt. En kärring från Västerbottens inland utan sin kakukavel kanske inte längre vet om hon är sig själv?

Det hårda tunnbröd jag köpt på affären är kryddat med anis och fänkål. Det är standardkryddorna, tydligen. Tänk att släktingen från Västerbotten och bageriet i medelpadska Stöde är helt överens om kryddningen! Är det samma över hela Sverige? Jag har aldrig tänkt på att tunnbröd är kryddat.

Var kan man lära sig baka tunnbröd? Hembygdsgårdar är nog det bästa tipset. Som acklimatiserad stockholmare ska man kanske hålla reda på vad som händer på Skansen… fast där är det kanske mer som uppvisning än att man får lära sig baka själv? Inte för att det är en kunskap man har någon direkt användning av i dagens samhälle. Och inte för att man i Stockholm särskilt enkelt hittar sig en gammal bagarstuga att boka.

På nätet finns massor av recept på tunnbröd gräddat i ugn, men det kan omöjligen bli särskilt bra. Tänk bara på skillnaden mellan stenugnspizza och vanlig. Nej det ska vara vedeldad ugn, där brödet läggs direkt på stenen.

Undras om jag ska lyckas hitta mig en kurs som har kursledare vars bakteknik skulle godkännas av mina äldre släktingar. Fast jag är nog nöjd med mindre, faktiskt.

Här kallas naggen för ”naggkavel” (01:52). Gräddningstiden på 15-20 sekunder fick anmärkningar, det lät väl kort.

Den godkända baktekniken. Dock rätt tjock brödkaka, men det är ju mjukt tunnbröd inte hårt.

När jag gjort hudkräm har jag brukat värma fettfasen i micro och haft vattenfasen i vattenbad på spisen. Förmodligen skulle man kunna ha vattenfasen direkt i en kastrull, men jag vet inte… det känns lite lättare att reglera så här, särskilt när man har elspis inte gas. Vattenfas och fettfas ska ju ha samma temperatur när man vispar ihop dem. Det gäller att ha någon praktiskt metod för att lyckas med detta.

Nu gjorde jag i ordning för ett krämkok och insåg först när jag stod där vid spis och diskbänk: mikron är ju paj. Jag kan inte mikra fettfasen. Hur gör jag då?

Det blev två pytsar i samma vattenbad – och det gick faktiskt jättebra. Jag tror jag skippar mikron till krämkokandet framöver, även när jag skaffat en ny – för det ska jag väl göra, även om det inte känns som att det brinner i knutarna.

Som baskärl för mitt hemkokarlabbande har jag köpt glasbägare av labbmodell, billigaste sorten. De har inte hållit jättebra. De små mår finfint men de halvstora, de som jag har mest behov av vid krämkokandet, är numera en bristvara hemma hos mig. Humdidum. Då tar vi det där plåtmåttet då, det trattformade litermåttet med ett stort handtag på sidan. Efter ett tag kom jag på att jag kan ju hänga handtaget på kastrullkanten, så hölls måttet på plats. Strålande! Jag borde skaffa en till sån. Var köpte jag den… Clas Ohlson, tror jag? eller nån av butikerna som ligger alldeles bredvid, där ute i Vällingby. Förra julen, eller nä förresten – förrförra. Synd att det är så länge sen, den har säkert utgått ur sortimentet. Annars hade jag gett mig dit ut för att shoppa en till, och se efter om de har flera storlekar.