Loppfrö verkar ge mycket, mycket hårdare gelé än linfrö. Mina första satser gjorde jag med halva mängden loppfrö mot vad man brukar ta linfrö men den minskningen är inte tillräcklig, det ska vara ändå mindre mängd frö än så.
I håret vill man gärna ha ganska fast gelé. Men för att kunna sila bort fröna måste den vara ganska rinnig… det är problemet.
… om någon vill ha…
En firma jag beställde varor från (danska Urtegaarden) levererade fel, och det slutade med att jag inte behövde betala för det fellevererade och fick rätt vara utan extra kostnad. Förmodligen skulle portot till Danmark överskridit värdet på natriumbensoatet, eller i vart fall kommit nära. Mycket smidigt löst av Urtegaarden.
Så nu har jag massor av natriumbensoat! om någon skulle vilja ha. Sälja har jag kanske inte direkt tänkt mig. Det är liksom inte värt de småslantar det kan röra sig om. Men kanske om någon har något kul som jag kan få byta med? Jag uppdaterar mitt ingrediensbytarinlägg, och ser om någon nappar. Skriv en kommentar, eller skicka ett mail via kontaktformuläret.
Är du rädd för parabener eftersom det sägs att de är hormonstörande det vill säga efterliknar kvinnliga könshormoner, och har liknande effekt i kroppen? Då borde du vara ännu mer rädd för lavendelolja och tea trea-olja. Se denna notis från amerikanska NIH (National Institute of Health).
Först hittade läkare ett par fall där man trodde att gynekomasti, det vill säga att brösten börjar växa på män (i det här fallet pojkar) skulle kunna bero på produkter med tea tree-olja och lavendelolja. Sedan gjordes labbstudier för att undersöka om oljorna kunde ha östrogen verkan.
”Resultatet av våra laboratoriestudier bekräftar att ren lavendelolja och tea tree-olja kan imitera östrogenets verkningar och hämma androgeners (manliga könshormoners) verkningar” sade Korach. ”Denna kombinerade aktivitet gör dem snudd på unika som hormonstörare.”
Ett konserveringsmedel som inte behöver skrivas ut i innehålldeklarationen? Vafalls, ljuger mänskan? Nejdå, det är alldeles sant. Om du köper konserveringsmedlet Naticide, häller den i dina krämer och säljer behöver du inte skriva i innehållsförteckningen att den innehåller något konserveringsmedel. Naticide deklareras nämligen som parfym. Exakt vilka doftämnen som ingår behöver inte deklareras, det är bara att skriva parfum så har man gjort sin plikt.
Den som vill sälja sina produkter till människor som är rädda för parabener kan därför med fördel använda Naticide. Om man är rädd för parabener kan man tänkas inse att även andra konserveringsmedel kan ha nackdelar, och wow, här är en kräm utan något konserveringsmedel alls! Den tar jag, förstås.
Av marknadsföringen av medlet framgår det tydligt att själva vitsen med det är att slippa skriva ut det i innehållsförteckningen. Snacka om bluff och båg – fast helt lagligt sådan.
Personligen skulle jag aldrig sätta något i mina hemkokta grejer som jag inte får veta vad det egentligen är. Om Naticide får man bara veta att det är utvunnet ur växtriket. Så vad är det egentligen i det?
Nu är jag inte tillräckligt mycket till naturproduktskemist för att kunna påstå mig ha särskilt kvalificerade gissningar men om jag skulle vilja framställa ett konserveringsmedel som kan innehållsdeklareras som parfym vet jag vad jag skulle ta som utgångspunkt. Jag skulle utgå från sådana eteriska oljor som är kända för antibakteriella och svampdödande egenskaper. Tea tree oil till exempel är mycket starkt bakteriedödande. Kanske man kan isolera och utvinna de bakteriedödande beståndsdelarna i tea tree-oljan, eller tvärtom ta bort den karaktäristiska doften, och sen blanda med en fem-sex andra beståndsdelar framställd på liknande sätt från andra växter. Naticide doftar mandel/vanilj, enligt reklamen. De dofterna kan komma från de aktiva ingredienserna, men mer troligt är mandelvaniljdoften tillsatt just för doftens skull, kanske för att dölja någon annan doft som antingen inte är trevlig eller alltför tydligt skvallrar om någon ingående växtingrediens.
Så visst, tror man på begreppet NATURLIGT är nog Naticide ett NATURLIGT konserveringsmedel. Det är ju framställt ur växter, gubevars. Samtidigt bör man nog inse att de kemikalier som ingår i eteriska oljor kan orsaka besvärliga biverkningar av olika slag, precis som andra kemikalier. Att medlet är utvunnet ur växtriket garanterat på intet sätt att det är mindre allergiframkallande eller på annat sätt säkrare än andra.
Sinenga, det italienska företag som säljer konserveringsmedlet, har till sitt parfymkonserveringsmedel valt ett namn som liksom det konserveringsmedel jag själv just nu använder (Microkill) har ett namn som anspelar på ordet död – cide i Naticide är samma ordled som i engelskans homicide (mord) och genicide (folkmord).
Hittar du en kräm som marknadsförs som NATURLIG och där marknadsföringen skryter om att den inte innehåller något konserveringsmedel så vet du nu vad du ska misstänka är i det.
Härmed utdelar jag till företaget Sinerga ett nobelpris i hyckleri.
————–
Just nu klarar visst inte WordPress av att hantera citattecken i inläggens brödtext. Därför har jag fått använda kursiv stil och versaler i inlägget, där jag hellre önskat ha citattecken.
Jaha, så var det slut på parabener och jag måste köpa nya. Eftersom jag vill ha BTMS (behentrimoniumsulfat) och inte riktigt orkar ta mig igenom den finska firmans websajt hade jag tänkt göra nästa beställning från brittiska Of a Simple Nature, men vänta nu. De har inga parabener? Nej, tydligen. Det enda konserveringsmedel de har kallar de ”Microkill COS”, en blandning av fenoxietanol caprylylglykol och klorfenesin. Jag förmodar att caprylylglykolen bara är med som lösningsmedel – det är i så fall trevligt att det redovisas. Vad Crearomes parabener är lösta i har jag ingen aning om.
Är det dumt att bara byta konserveringsmedel så här? Om jag haft utarbetade recept på krämer och annat konsistenskänsligt hade det nog varit det, ja. Nu experimenterar jag fortfarande rätt vilt och tror inte det spelar så stor roll. Skulle jag vänja mig vid det här konserveringsmedlet binder jag ju upp mig till att handla på firmor som för det. Hur många det är vet jag inte, men… äh. Jag tar det.
100 gram BTMS och minsta förpackningarna av Microkill COS, SCI (en tensid i fast form som jag tänkt göra schampokakor av), pantenol, polyquaternium-50 (som i den engelskspråkiga världen tydligen säljs som ”Honeyquat”) och macadamiasmör gick på 135 kronor. Sen tillkommer frakt, det blev totalt omkring 170. Inte farligt alls.
Undras hur lång tid det tar innan jag får mina grejer. Tills dess har jag i alla fall ett giltigt skäl att inte hemmablanda. Utan konserveringsmedel kan jag ju inte göra något alls, i vart fall inget som innehåller vatten.
45 droppar parabener hade jag kvar. Jag hade tänkt göra två tredecilitersflaskor med balsamspray, men fick nöja mig med totalt fyra deciliter.
Den lilla provburken med Curl Harmonys Curl Reviver blev jag aldrig riktigt klok på hur jag skulle använda. Numera gör jag balsamspray av alla balsam som inte funkade jättebra i mitt hår – kanske jag skulle kunna göra balsamspray av den också? Curl Reviver säljs som stylingprodukt, men är till kompositionen förvirrande lik ett mycket kraftigt och rätt ordentligt fett balsam. Jag blandade de omkring 20-30 millilitrarna med lika mycket Naturelle-balsam, och sen vatten. Resultatet har tyvärr skurit sig nästan helt när det stått över natt – fettet har flutit upp till den översta fjärdedelen av vätskan. I och för sig kan jag bara skaka ihop den, men kanske det skulle funka att sätta i lite emulgator av sådan typ man har till badolja? Jag ska testa sen.
Curl Reviver luktar blommor – gardenia, tror jag. Kan jag utan vidare sätta mina vanliga favoritdofter citrongräs och pors till den här bakgrunden? Så synd att jag inte provade, tycker jag nu. Istället gjorde jag en fruktblandning av huvudsakligen aprikos och kiwi (syntetiska doftoljor, den första från Kosmetische Rohstoffe och den andra från New Directions). Den första är riktigt trevlig, och den andra kan kanske vara bra i mindre mängder men luktar ärligt talat väldigt syntetiskt. Resultatet luktar ungefär som tutti frutti-godis. Nä, det här var ingen hit. Jag som tänkte pracka på pojkvännen den ena flaskan. Jag tror jag gör slut på dem själv istället, och gör nytt åt honom.
Eller så kastar jag, helt enkelt. Två problem, dels doften och dels emulgeringen – det kanske faktiskt är ett för mycket? Låt mig tänka på saken i ett par dagar.
”Den här brukar man rekommendera till barn eftersom den inte innehåller konserveringsmedel” sade apotekspersonalen som jag frågat till råds om olika receptfria kortisonkrämer. Jag tyckte det var märkligt med en kräm utan konserveringsmedel, men det tyckte inte hon. Undras om det var en farmaceut eller en receptarie jag fick tag i. Farmaceuterna borde ha lärt sig så pass mycket om tillverkningsprocesser tycker jag, även om hudläkemedel i kräm- eller salvform förstås är en väldigt liten del av läkemedelsbeståndet. Hålet i tubens öppning är väldigt väldigt litet, så jag förmodar att det är en stor del av hemligheten att inget skit ska nå in i tuben. Dessutom tillverkar man förstås under sterila förhållanden.
Krämen heter Hyderm och har som apotekets alla hydrokortisonkrämer styrkan. 1%
1 g kräm innehåller:
10 mg hydrokortison, vitt vaselin, hydrerad rapsolja, isopropylisostearat, glycerylmonostearat, myristylmyristat, cetostearylalkohol, makrogolstearat, vattenfri citronsyra, natriumcitrat, butylenglykol, renat vatten upp till 1 g.
Medicinska innehållsförteckningar funkar som synes inte likadant som kosmetikavärldens INCI, men jag utgår från att ingredienserna står i fallande storleksordning bortsett från att den aktiva substansen står först, och vattnet sist. Jag undrar vad som menas med att rapsoljan är hydrerad. Rimligen måste den ha gjorts vattenlöslig på något sätt, genom att någon kemisk grupp satts på. Exakt vad ”vitt vaselin” är för mineraloljevariant vet jag inte heller.
Den nässpray mot förkylningssymptom jag köpte på apoteket idag är förresten också fri från konserveringsmedel. Den personal jag hittade idag verkade mer kunnig, och sade att hemligheten ligger i hur förpackningen var utformad. Köpa utan konserveringsmedel eller med? Att spraya saker direkt på slemhinnorna borde ändå vara rätt mycket mer känsligt än när man bara sätter dem på huden. Det blev utan.
Jag har en bra nyhet och en dålig.
Det finns inget skäl att hålla på och slabba med linfrögelé när loppfrögelé är så mycket bättre. Det är den goda nyheten. Okej okej, jag har inte testat den i håret än och kanske jag ändrar mig när jag gjort det, men vad jag hört ska de vara likvärdiga. Själva gelén är så mycket mer tilltalande på loppfrö även kallat psyllium än på linfrö: ljusare till färgen, mer genomskinlig, jämnare och inte minst trevligare i konsistensen. Den känns helt enkelt mindre slemmig, vilket var den största nackdelen med linfrögelén.
Loppfrögelén tjocknar när den svalnar av, på ett helt annat sätt än vad linfrögelén gör. Därför måste man sila snabbt. Själva silningen var dock inget större problem, gelén rann snällt genom silen men eftersom fröna är så små följde det med en fem-sex stycken genom silen. Jag tycker det borde gå att fixa genom att sila, snabbt diska silen och sen sila en gång till. Nu väntade jag för länge med silning nummer två, då hade gelén slutat rinna. Att hälla den på flaskor var lite lustigt. Min tratt har väl smal pip, så jag måste peta med något smalt genom pipen för att gelén ska rinna igenom. Det funkade i två flaskor, men den tredje gången hällde jag i för mycket. Sen rann gelén ner från tratten – det som rann tog med sig den gelé som rymdes i tratten! ner på spisen, och vidare ner på golvet! Den kladdade inte ner sin omgivning, det var bara att lyfta upp den och lägga i soppåsen. Så ”lång” i konsistensen brukar inte köpa hårgeléer vara, men jag kan å andra sidan inte tänka mig att det skulle göra något.
Den dåliga nyheten då. Jag skrev ju att gelén blir mer genomskinlig. Därmed ser man på ett annat sätt vad som händer i den när man rör i något, till exempel parabener. Jag lät den svalna till 70 grader först – det kanske man inte borde göra eftersom gelén tjocknar när den svalnar. Parabenerna blandade sig nämligen inte med gelén, utan ligger som synliga runda droppar i den. Därmed förblir själva gelén okonserverad, och jag förstår inte hur man ska kunna konservera den på ett vettigt sätt. Det får bli kylskåpsförvaring och kasta den efter en vecka. Så synd, så synd. Hur katten ska man bära sig åt för att lyckas konservera gelén på ett vettigt sätt? Jag tvivlar på att det går. Man borde nog hälla gelén på små små flaskor och frysa in.
Loppfrögelé
5 dl vatten
1 msk loppfrön (Risentas ”Ljusa psylliumfrön” funkade bra)
Koka i 10 minuter. Sila raskt – gelén tjocknar när den svalnar. Om det behövs, diska silen och sila igen för att få bort enstaka frön som rann igenom. Om du får för många frön som rinner igenom behöver du en tätare sil. Min är relativt liten (kanske 13 cm i diameter), har en bred plastkant och är köpt på ICA, tror jag.
or Pretty yellow colonies. English version, see below.
Se en sådan tjusig bakterieodling! Gula små kolonier. Undras vad det kan vara för bakterie som är så vackert gul. Lustig odlingsplatta, förresten. Vad kan det vara bakterien växer på som är så vitt? Vänta nu. Inte är det väl…?
Nej det är ingen hemproducerad kräm eller så, men ni är på rätt spår. Bakterierna växer i en burk med inpackning som jag köpte i oktober. Sen dröjde det till i mars innan jag öppnade den, använde ett par gånger och stoppade in i skåpet igen till förmån för andra experiment. Nu tog jag fram burken igen och tänkte erbjuda min pojkvän att testa. Tack och lov att jag öppnade burken och inte bara gav den till honom.
Produkten är Jessicurls så kallade Too Shea, ett kraftigt balsam som lika gärna kan användas som inpackning. Man undrar ju hur bra det där diazolidinylurea är som konserveringsmedel, egentligen. Framför allt är förpackningen korkad! Om produkten inte tål att man stoppar fingrar i den eller om det skvätter lite vatten i, så bör den säljas i någon form av tub. Jag har rätt många inpackningar i burk. Jag stoppar fingrarna i dem. De håller länge. Men just den här kan man uppenbarligen inte göra så med. Troligen är tillverkaren medveten om problemet, eftersom de råder en att använda spatel. Orka använda spatel varenda gång man tvättar håret, det säger jag bara.
==============
Look at those pretty yellow spots! It looks almost like colonies of bacteria. Yes, it should be. I wonder what species is that pretty yellow. Btw, that was a funny dish it grows in. What do they grow that bacteria on, that is so white. Now, waitaminute… it isn’t, is it?
It’s not a lotion or something else that I made, but you are on the right track. The bacteria are growing in a jar of conditioner that I bought in October. I opened it in Mars, used it a couple of times and put it away. It worked pretty fine in my hair, but I always do too many experiments at the same time. The reason I took it out this time was I wanted to offer my boyfriend to try it. Thanks goodness I opened the jar instead of just handing it to him.
The product is Jessicurl’s Too Shea, a thick hair conditioner/hair pack. Jessicurl advises the consumer to use a spatula instead of putting the fingers directly in the jar. Now I know why… do I really want to use products that go bad if I put my fingers in the jar? The jar is probably the biggest problem. If the conditioner came in some kind of tube this problem wouldn’t exist. I guess I’m just too lazy to use a spatula every time I wash my hair. Makes you wonder how good that Diazolidinyl Urea is as a preservative. I don’t really feel like using it, myself.
Har du läst på en massa ställen om hur hemskt farliga parabener är, och får lust att rensa halva badrumsskåpet? Du kan vara lugn. Ryktet om parabenernas förskräckliga farlighet är våldsamt överdrivet – och kanske än viktigare, alternativen till parabener är inte bättre.
Jamen visst kan väl parabener vara hormonstörande? invänder du kanske. Det har du läst på så många olika ställen, det kan väl inte vara taget direkt ur luften?
I en rapport från Läkemedelsverket vid namn Miljöpåverkan från läkemedel samt kosmetiska och hygieniska produkter står följande att läsa på sidan 104. Jag har skjutit in små förklaringar här och var i texten, inom [kantiga parenteser].
Parabener kan ha östrogen effekt [ha liknande effekter som hormonet östrogen, alltså agera hormonstörande] på fisk (Madsen, 2001). Vitellogenininduktion [påverkan så att fisk börjar producera rom] har påvisats i regnbågslax vid intraperitoneal injektion [när man sprutat in ämnet direkt i buken på fisken] av doser på 100 – 300 millig/kg kroppsvikt. Den uppskattade totala halten av parabener i ytvattnet ligger på ca 6 mikrog/L. Det är inte sannolikt att motsvarande höga exponering skulle kunna uppnås genom upptag av parabener via vattnet även om hänsyn tas till eventuell biokoncentration [att ämnen ibland ansamlas på särskilda ställen i naturen].
Ja, parabener är hormonstörande – när man sprutar in höga halter av dem direkt i magen på fisk. De flesta ämnen i kosmetiska och hygieniska produkter är nog inte så nyttiga att injicera i buken, faktiskt, vare sig på fisk eller människor.
Den forskningsrapport som konstaterade att parabener i höga halter kan agera hormonstörande publicerades 2001. Vad som hände sen var förstås att pressen fick tag i det. Uppgifter om parabenernas farlighet valsade runt ett par varv i dagspressen tills den ledsnat på ämnet. Nu snurrar den runt i alternativkretsar – antalet sajter som listar ”farliga ämnen” som kan finnas i dina krämer och schampon är stort. När ett ämne väl kommit med på sådana listor kommer det aldrig därifrån.
Det hela påminner ganska mycket om det där larmet att aluminium skulle orsaka Alzheimers sjukdom. En studie gjordes där man uppmätte stora mängder aluminium i hjärnorna på Alzheimers-patienter, och genast rensade demensboendena bort allt aluminium ur kastrullskåpen. Förvisso finns det inget som säger att det var aluminium som orsakade sjukdomen, det skulle ju kunna vara sjukdomen som gjorde så aluminum upplagrades på detta onormala sätt, men varför chansa.
Sen hände inget. Inte en enda studie har lyckats bekräfta att människor som har Alzheimers sjukdom ansamlar onormala mängder aluminium i sina hjärnor. Förmodligen var det något fel på den första studien, en så kallad artefakt – man mätte något helt annat än man trodde. Men fortfarande ”vet” massor av människor att aluminum och Alzheimers på något sätt hör ihop. Det faktum att en studie aldrig bekräftas av flera studier och därmed blivit ganska värdelös i vetenskapens ögon blir ju aldrig några tidningsrubriker av.
Konserveringsmedel är till för att inte mikroorganismer ska frodas och föröka sig. Liv är liv, organismer är organismer – sånt som inte är bra för små organismer är sällan helt nyttiga för stora heller, exempelvis är det ont om antibiotika som helt saknar biverkningar för den som äter den. Konserveringsmedel har negativa effekter, men parabener tillhör de säkrare. Många märken för ”naturliga” produkter har bytt ut parabenerna mot exempelvis benzoater, vilket funkar bra så länge pH är tillräckligt lågt. En hemmablandare som går över till benzoater bör alltså skaffa sig en liten rulle pH-papper (vilket ändå kan vara bra att ha), och även kanske ibland kontrollmäta pH i produkter som sparats ett halvår så inget oförutsett inträffat. Dessutom är det inte ovanligt med överkänslighetsreaktioner mot benzoater, medan det är betydligt mer ont om människor som inte tål parabener.
—–
Läs även andra bloggares åsikter om parabener, konserveringsmedel, moderna myter, larmrapporter
