Tomma Jack Daniels-flaskor, mhm

Jag har en granne som är slarvig och inte tar bort korkarna när den slänger flaskor i glasåtervinningen. Samma granne gillar Jack Daniels. Fyrkantiga flaskor med liten svart skruvkork i plast, väldigt liten alltså den är inte ens en centimeter hög – håller den tätt? Höll den tätt med whisky i borde den väl hålla för likör. Kanske inte för saft, där finns väl ingen möjlighet för undertrycket att suga fast plastkorken mot flaskmynningen, men för likör. 35 cl är alldeles lagom. 70 lite väl stort så dem kanske jag bär tillbaka.

Undras om flaskdesignen fortfarande skriker ”Jack Daniels” när jag diskat bort etiketterna och tagit bort den svarta plasten från flaskhalsen? Jag tror faktiskt inte det. En och annan kanske kommer tycka att flaskan ser vagt bekant ut, men den som känner igen en JD-flaska utan ”kläderna” är duktig.

Vi får väl se om etiketterna släpper snällt i disken. Om de måste tas bort på det hårda sättet – skrubbning svinto lösningsmedel – vet jag inte om jag ids.

Annars gillar jag platta flaskor till slånbärslikören, ni vet såna som ser ut att vara gjorda för att passa i en innerficka. Likören är ganska mörk men i en platt flaska får ljuset en chans att lyckas lysa igenom. De här fyrkantiga flaskorna blir väl motsatsen, tungt och kompakt och mörkt. Whiskyn är mycket ljusare än likören men med etiketten på är Jack Daniels-flaskan svart och tung. Kanske JD-flaskan är lättare att känna igen som en sådan när den är likörfylld än när den är tom, så det mörka i viss mån är återställt.

Det där med att återanvända förpackningar

När man börjar göra egna hudkrämer/schampon/hårbalsam återanvänder man burkar och flaskor. Man diskar ur en tom förpackning till något man köpt. Sen köper man förpackningar men använder dem flera gånger. Någon sade till mig att det slutar man fort med, men jag har fortsatt. Jag tror att det beror lite på hur man hemkokar. Jag gör små satser och använder det mesta jag gör själv. Att inte återanvända känns som slöseri när köpesburkarna är såpass dyra som de är. Så länge man gör i liten skala och konsumerar allt man gör tämligen omgående är det inget problem. Läs hela inlägget här »

Näe… jag tar och behåller min Curly Girl

När jag köpte Curly Girl var jag på jakt efter balsammetodens rötter. Jag tänkte fortfarande som en balsammetodist. Hela mitt fokus var på balsamingredienser, rätt balsam och jag noterade att inte alla av balsammetodens lärosatser fanns i boken. Jag noterade att balsammetoden verkligen inte var samma sak som ”CG method”, Curly Girl Method och lät mig nöja men i övrigt tyckte jag nog mest den var konstig. Jag förstod inte riktigt budskapet. Visserligen var jag inte målgruppen för jag har aldrig velat vara något annat än lockig, men ändå.

Jag hade den ute till försäljning, liksom rätt stor del av mina böcker f.ö. Men jag ångrar mig. Bort med annonsen! Jag ska läsa om den.

Om man vill läsa om gammaldags läkemedelsberedning…

…sånt man gjorde på apotek förr, med örter lagda i sprit och liknande, finns ett par svenska farmakopéer, alltså recept och anvisningar för apoteksbruk, uppe på Projekt Runeberg och hos ett tyskt universitet. De äldsta är på latin. Något för nörden.

Pharmacopoea Svecica Ed. V (1826) hos Universitätsbibliotek Braunschweig
Pharmacopoea Svecica Ed. VII (1869) hos Universitätsbibliotek Braunschweig
Svenska farmakopén Ed. IX (1908) hos Universitätsbibliotek Braunschweig
Svenska farmakopén 1908 på Projekt Runeberg. Inscannade bilder och OCR-läst text, till största delen inte korrekturläst – fritt fram för läsaren att korrigera fel.

Vilken alkoholstyrka är bäst för tinkturer?

Vilken alkoholstyrka är bäst om man ska dra ut doftämnen ur växter? När man gör likör rekommenderas ibland ”kärringbrännvin”, det mer alkoholsvaga Brännvin Special på bara 35%. Ska tinkturer vara alkoholstarka eller tvärtom så svaga som 25%?

Shenet läser jag

”Redan den första farmakopén i Sverige, Stockholmsfarmakopén 1686, innehöll många spritutdrag. Till att börja med gjordes de på vin, sedan på allt starkare sprit vartefter man lärde sig koncentrera alkoholen. Den första riksfarmakopén 1775 innehöll 15 tinkturer, 1901 års upplaga 35, 1908 års upplaga 37. Idag är tinkturerna till stor del ersatta av renframställda och standardiserade kemikalier ur växter, i den mån den alls har med växter att göra. Läs hela inlägget här »

Vad är egentligen ansiktsvatten bra för?

Som ung läste jag i Veckorevyn hur man skulle sköta sin hud. Tvål var dåligt, det var alla överens om då. Rengöringskräm var mycket bättre men man gick inte in på varför. Fuktkräm skulle man sätta i ansiktet efter tvätten, men däremellan kom ett steg med ansiktsvatten. Jag köpte sådana och använde, men hajade aldrig vitsen. Småningom lade jag av med det. Det är evigheter sen jag ens ägt ett ansiktsvatten, och jag förstår fortfarande inte. VAD är ansiktsvatten bra för?

Förslag på hudkrämsrecept?

”Är det någon som har ett bra recept på ansiktscreme? Jag har torr, åldrande hud (den är 56 år). Jag är trött på mina gamla vanliga som tenderar bli lite kladdiga efter en tid o med en oidentifierad menlös doft. Hur bär man sig åt att för att få de eteriska oljorna att stanna kvar o lukta gott?”

Så skrev Helene i en kommentar.

Hm… recept finns ju lite varstans. Jag vet nu inte om dina ”gamla vanliga” är köpta eller egen produktion? om du gjort kräm förut?

Jag har följt standardrecepten på kräm med glycerylstearat och natriumstearoyllaktylat som emulgeringsmedel, det som brukar kallas ”VE-fett” och ”MF-fett” Läs hela inlägget här »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.